Gizmo hos veterinären
Imorse när jag(Marica) hade gått upp och tittade på Gizmos ögon så kunde jag inte se dem för han kunde inte öppna dem. Tredjeögonlocket var framskjutet och han orkade inte lyfta ögonlocken och titta. Det såg jättehemskt ut och jag var 100 % säker på att han inte hade sett ut så kvällen innan för då tittade vi speciellt honom i ögonen.
Jag blev jätteledsen eftersom vi vet att han inte har alltför lång tid kvar just på grund av ögonen. Jag ringde till Erik (vår veterinär) och fick en tid 11.20. När jag kom hem ifrån skolan runt 10 så såg hans ögon liite bättre ut men det stämde fortfarande inte med vad det varit innan, framför allt eftersom det hänt under en natt bara. Märkte att han fick anstränga sig när det var något speciellt som han ville se och sen när han slappnade av så hängde det i ansiktet på honom igen.
Vi åkte iväg till Erik och på vägen tänkte jag på om det inte skulle kunna finnas något att göra och om jag skulle få med mig honom hem eller inte... :(
Vi gick in och satt o väntade en stund och sen fick vi komma in och berättade vad som hänt. Han tittade på Gizmo och tittade på hans ögon och lyssnade på hans hjärta m.m. Sen pratade vi lite och jag frågade. Så kom han på att han skulle titta honom i öronen och då såg han att han hade en del smuts där i.
Som diagnos hade han två förslag:
-Ansiktsförlamning på grund av öroninflammationen som troligen tryckte på ansiktsnerven som gör att det hänger så i ansiktet på honom och vid ögonen.
- Ansiktsförlamning på grund av åldern (11 år).
Vi fick kortison och örondroppar utskrivet och sen fick han en injektion med kortison också.
Väl hemma var jag helt slut, Nervös inför Fysikprovet i skolan och sen vakna på morgonen och se Gizmo så. Så jag fick lägga mig 2 timmar och vila för jag fått ont i huvudet.
Mamma kom hem vid 15.30 och då gick jag upp och mamma sa direkt när hon såg Gizmo, "men han ser ju helt normal ut i ögonen! "
Jag for upp och visst stämde det, hans ögon var helt normala igen! En tyngd av lättnad lossnade och jag blev så lycklig att det var för att jag rensat hans öron och gett honom örondroppar som han blivit bättre :) Trodde jag var på väg att förlora honom när vi körde honom till Erik i förmiddags.
Är så glad för att jag reagerat så snabbt på det och åkt iväg till veterinären. Det kanske inte hade gått om vi väntat någon dag. Kan inte förklara hur glad jag är för att det gick så bra idag.
Ibland har man tur att det är en så enkel sak som är anledning till att sånt händer :)
Jag och Gizmo, hoppas du får vara med oss ett bra tag till <3
/Marica
Jag blev jätteledsen eftersom vi vet att han inte har alltför lång tid kvar just på grund av ögonen. Jag ringde till Erik (vår veterinär) och fick en tid 11.20. När jag kom hem ifrån skolan runt 10 så såg hans ögon liite bättre ut men det stämde fortfarande inte med vad det varit innan, framför allt eftersom det hänt under en natt bara. Märkte att han fick anstränga sig när det var något speciellt som han ville se och sen när han slappnade av så hängde det i ansiktet på honom igen.
Vi åkte iväg till Erik och på vägen tänkte jag på om det inte skulle kunna finnas något att göra och om jag skulle få med mig honom hem eller inte... :(
Vi gick in och satt o väntade en stund och sen fick vi komma in och berättade vad som hänt. Han tittade på Gizmo och tittade på hans ögon och lyssnade på hans hjärta m.m. Sen pratade vi lite och jag frågade. Så kom han på att han skulle titta honom i öronen och då såg han att han hade en del smuts där i.
Som diagnos hade han två förslag:
-Ansiktsförlamning på grund av öroninflammationen som troligen tryckte på ansiktsnerven som gör att det hänger så i ansiktet på honom och vid ögonen.
- Ansiktsförlamning på grund av åldern (11 år).
Vi fick kortison och örondroppar utskrivet och sen fick han en injektion med kortison också.
Väl hemma var jag helt slut, Nervös inför Fysikprovet i skolan och sen vakna på morgonen och se Gizmo så. Så jag fick lägga mig 2 timmar och vila för jag fått ont i huvudet.
Mamma kom hem vid 15.30 och då gick jag upp och mamma sa direkt när hon såg Gizmo, "men han ser ju helt normal ut i ögonen! "
Jag for upp och visst stämde det, hans ögon var helt normala igen! En tyngd av lättnad lossnade och jag blev så lycklig att det var för att jag rensat hans öron och gett honom örondroppar som han blivit bättre :) Trodde jag var på väg att förlora honom när vi körde honom till Erik i förmiddags.
Är så glad för att jag reagerat så snabbt på det och åkt iväg till veterinären. Det kanske inte hade gått om vi väntat någon dag. Kan inte förklara hur glad jag är för att det gick så bra idag.
Ibland har man tur att det är en så enkel sak som är anledning till att sånt händer :)
Jag och Gizmo, hoppas du får vara med oss ett bra tag till <3
/Marica
Kommentarer
Trackback
